People gör comeback!

Senast jag grät var igår då min operasjungande brorsa visade mig det här klippet med Birgit Nilsson. Till saken hör att jag inte kan så mycket om opera (praktiskt taget ingenting för att vara ärlig). Men jag blir lätt rörd av att se folk lyckas: ni vet sådana där scener i filmer där huvudpersonen kämpat och kämpat och efter mycket motgångar och slit gör succé. Det är som om alla bitar faller på plats och efteråt jublar publiken och skriker som i extas. Det här är en sådan scen. På den oerhört prestigefyllda Bing-galan i New York 1972 får lantbrukardottern Birgit från Österlen äran att avsluta galan (efter Pavarotti och de andra giganterna). Och hon gör det fläckfritt. Hon är kanske inte den sötaste pärlan i påsen men det skiter hon i. Hon bara står där och är sig själv och är stolt och härlig. Och ingen kan komma och säga att hon inte är bäst. Det är fint.