Båda morgontidningarnas mansrocksmän, Nils Hansson och Dan Backman, har rapporterat om det, men jag vill ändå understryka vilken bra idé det är av brightonbandet British Sea Power att återväcka filmen “Man of Aran”.
I sin dramatiserade dokumentär från 1934 skildrar filmaren Robert J Flaherty livet på de karga Aran-öarna väster om Irland. Öborna fiskar, odlar potatis i stenåkrar och fångar hajolja att elda i lamporna med.
Men framför allt är det bilder av det förmoderna samhället på några av de vindpinade öarna i Nordatlanten, de som vi älskar att fängslas av. Saltvatten, klippor, krispig luft, härdad hud, det tuffa livet, enkla leenden.
Det British Sea Power gör är att de lägger en matta med klingande gitarrer, stråkar och drônare över hela filmen. Vilket låter som postrock ofta låter, någonstans mellan Godspeed You Black Emperor! och Sigur Rós. Rent musikaliskt hade det känts mer kittlande för åtta år sedan, men till de svartvita bilderna från förr fungerar det riktigt bra.
Sigur Rós gjorde ju själva, för något år sedan, ytterligare en porrfilm om atlantöar i hemlands- och islandshyllningen “Heima”.
Och är du lika förtjust som jag är i bilder på rep, träbåtar, klippor och på män, kvinnor och barn klädda i lager på lager av ull, får du heller inte missa boken “Tir A’Mhurain: The outer Hebrides of Scotland” med fantastiska foton av Paul Strand. 1954 hängde den amerikanska fotografen några månader på Uist, som tillhör skotska ögruppen Hebriderna, för att fånga landskapen och livet på ön. Det blev bilder som är realistiska och ytterst drömska på samma gång.
Kommentera