Jag håller på att förvandlas till Bree Van de Kamp. Eller kanske inte ändå. Men jag har i alla fall lagat mat från grunden två dagar i sträck och har i skrivande stund en rabarberpaj i ugnen. Det ni! För att känna mig ännu mer som en perfekt hemmafru slash hurtig tv-kock lyssnar jag på lite sådär skön loungig fransk musik (skoja). Nej men allvarligt talat: jag lyssnar på den franska presidentens fruga Carla Bruni. Hon är egentligen ingen storfavorit men hennes nya låt L’Amoureuse är väldigt fin och spröd på det där sexiga rådjursögda viset. Fast det blir onekligen lite konstigt att höra henne sjunga om kärlek när man vet att föremålet för hennes åtrå är presidenten. Speciellt när man tänker på det där ryktet om att Carla skulle ha sagt att hon vill ha en man med atomvapen.
Sweet, tack för tipset, ska genast hem och lyssna på Eva Brauns nya. Du vet vad Sarkozy tycker om invandrarna i paris förorter va?
Ja, det där guilty by association komplicerar ju onekligen musiklyssnandet. (Eller det kanske e lite mer än by association i Brunis fall)
Men jag gillar ju faktiskt sköna Birgit Bardot trots hennes väldigt världsfrånvända och obehagliga uttalanden om muslimer och att hon fällts för hets mot folkgrupp….
Håller med om att det kan vara komplicerat - men jag tycker att man kan gilla en artists låtar även om personen i fråga har tvivelaktiga åsikter (eller är gift med en tvivelaktig politiker). Precis som Mirjam älskar jag musik av B.B. Jag gillar t.ex. även Michael Jackson som artist trots att han har minst sagt skumma grejer i bagaget. Jag tycker inte att man ska förväxla person med musik - då skulle det vara en himla massa musik man inte kunde lyssna på.
mm det är svårt, instämmer väl också till viss del. man gör ju musiken till sin “egen”, men någonstans måste man dra gränsen. jag gillade bruni innan, men nu: jag har inge barn!