Det är intressant att den bästa granskning jag läst av Sverigedemokraternas politk så här inför valet publiceras på kultursidorna istället för i tidningarnas A-delar, eller i debattprogram. (Men dessa brukar ju tyvärr oftast karaktäriseras av dåligt argumenterade brandfacklor blandade med halvpålästa reportrar som låter partiets talesmännen slippa undan allt för lätt.) Men i dagens DN visar alltså konstkritikern Jessica Kempe hur Sverigedemokraterna kan blottläggas. Ta sakfråga för sakfråga och partiet kommer att står ensamt och bortgjort. Jessika väljer konsten och gör en grundligt arbete i att belysa vilken kulturpolitik det främlingsfientliga partiet egentligen för.
Som en lightversion av nazisternas politik från trettiotalets Tyskland delar Sverigedemokraterna upp konst i “sund” (Zorn..hmmm?) och “sjuk” (fotografier över människans sexualitet eller, varför inte, snedvridna statyer). Sund konst hör hemma på gator och torg och ska syfta till att fostra folken och föra svenska folket framåt. Den sjuka konsten skall inte få statliga medel eller ens visas offentligt. SD försvarade som bekant de nynazister som massakerade Andres Serranos fotoutställning “A history of sex” i Lund hösten 2007. Till exempel menade SD:s ungdomsförbundsordförande att “sjuke” Serrano hade ett “skadligt” inflytande. Jessica Kempe intervjuar även den gävleitiska kommunpolitikern och EU-kandidaten Margareta Sandstedt som berättar att “den stora allmänheten mår bra av begriplig konst som påminner om naturens harmoni och Gävles egenskaper. Ingen ska behöva bli upprörd i det allmäna rummet”. Övrig konst, som handlar om död, smärta och sorg eller varför inte sexualitet ska förpassas in i stängda lokaler. “Fritt skapande hör inte hemma i den yttre miljön utan på särskilda konstplatser”.
Inte lång till Entartete Kunst här inte.
DN utlovar en uppföljning i morgon fredag. Då handlar det om hur SD motiverar sin kulturpolitik med lån från mer gångbart och nyrasistiskt håll. Den borde alla läsa!
Tills dess så passar väl vi på People på att bjuda på lite fin, sund konst för folket!
Terrence Koh - Terence’s Boys
Nan Goldin - “Jimmy Paulette Taboo! In the bathroom”
Kommentera