Neonexplosioner, pixelhysteri, karaktärer från barndomens popkulturvärld blandas med stegar mot evigheten. Rhode Islandkonstnären tillika Paper rad-medlemmen Ben Jones är först ut när stockholmsgalleriet Loyal slår upp portarna i Malmö. Här snackar Ben om hur den bästa konsten innehåller ett visst mått av galenskap, om stegar till himmelen och gulliga hundar.
Loyal är tillbaka. Nu i juni börjar det med en smygpremiär där verk av höstens konstnärer visas. Eftersom vi gillar mystik och hundar passade vi på att ställa några frågor till en av dem, multikonstnären Ben Jones. Vilket medium han än väljer – video, olja, skulpturer eller animationer – bygger hans verk gärna upp modern myt över runt våra samtida gudar. Alltså Gumpy, Transformer och Gustav. Förutom denna neonmystik har han även gjort Adidas-sko-samarbete, videon till M.I.A:s video ”Boys” och en moderna version av stegen från ”The ladder the ladder of Divine ascent”.
När jag besöker Paper rads hemsida får jag alltid tvångsmässiga konstiga syner så fort jag blundar. Händer det för dig också?
– Jag tycker det är orätt när en dator tvingas imitera verkligt liv, tryck eller fotografi. En bra dator vill röra sig snabbt genom hela spektrumet av färg, en bra dator är byggd för att visa Paper Rad och inte för att streama gamla episoder av ”Sopranos”. Papar Rads konst använder pixlar som en abstrakt expressionist använder färg. Vi vill låsa upp pixlarnas kraft och injicera dem med mänsklighetens universella meddelanden om fred och pizza. När jag blundar ser jag en ensam brun hund stirra på mig i ett svalt grönt fält.
Är ditt liv lika galet som din konst?
– Mitt liv är mycket tråkigt. Antingen jobbar jag eller så äter jag, joggar eller kollar på en dvd. Men, jag är galen och till och med det enkla livet som jag försöker leva är en kontinuerlig övning i att filtrera och hantera verkligheten. Jag tycker att crazy konst görs bäst under lugna situationer och processer. David Lynch och Stanley Kubrick är bra exempel på detta.
Och hur förblir du lugn när du jobbar med denna pixelexplosion?
– Jag lyssnar på tråkigt pratradio.
Hur kom du först in på konsten?
Jag började måla, spela trummor och cykla när jag var ung. Det är allt samma sak för mig. Att leva under en action eller ett utryck känns naturligt för mig. Mer naturligt än att hålla en bäbis eller en tjej. Under den senaste tiden har jag dock börjat känna mig alien. Förhoppningsvis kan jag balansera min inre passion med världen runt mig.
Har din konst alltid varit lika influerad av 80-talets popkultur och datorspel?
– Min konst har influerats mycket av 80-talet men den har också en tidslös mystiskt artistisk underton. I de gamla dagarna i Europa, brukade barn måla höstackar och floder när de växte upp. Men i moderna Amerika var mina första teckningar Transformers och Gustav. Det var min verklighet. Jag tycker att de mest intressanta uppdragen för en konstnär är att utforska verkligheten runt dem sedan utvidga världen om det behövs. Jag tror att moderna människor har en social och universiell skyldighet att göra sitt bästa. Jag försöker att göra bra konst och att göra gott med min konst.
Du har gjort M.I.A-videon ”Boys” Berätta hur arbetet gick till!
– MIA är en stor artist. Hon och jag jobbade briefly på ett antal projekt. Vi kom ofta på samma ide samma sekund. Hon skulle kunna vara en stor visuell konstnär om hon inte var en så het rappare. Samma sak gäller för mig, men tvärtom.
I början av året hade du utställningen ”New dark age” på Deitch Projects. Den inkluderade fem för dig viktiga komponenter: stegar, minimalism, serieteckningar, hundar och tegelstenar. Kan du berätta lite om utställningen.
– Det utgick från Polvos “Every holy shroud” och var ett försök att använda mitt visuella språk för att hylla den upprymdhet jag känner när jag lyssnar på band som Polvo. Det finns så mycket mystik i musik och lyrik. På samma sätt försöker jag att tillämpa en nivå av okändhet i mina installationer. Jag gillar verkligen mysteriet av en enkel form, som en triangel, eller det okända man känner när man stirrar in i ett stjärnfält. När jag ser minimalistisk konst tänker jag, ”varför är vi här?”. När jag ser en gullig hund så tänker jag ”vem är du?”. Det var det här som Deitchshowen handlade om.
Dina stegar som leder till ingentinget är fantastiska, var kom iden ifrån?
– Från “The ladder of Divine ascent” blandat med Donald Judd.
Och nu kommer du till Sverige. Vad kan vi förvänta oss från Loyal-premiären?
– Former.
Loyal har premiär för smygvisning på sitt nya hamngalleri vid Hullkajen i Malmö den 17 mellan 19 och 20. Förutom Ben Jones kommer Taylor McKimens, Till Gerhard, Katherine Bernhardt, Misaki Kawai och Suzannah Sinclair att vara representerade. Galleriet öppnar på riktigt i höst. www.galleriloyal.com benjaminqjones.org www.paperrad.org
Kontakta info@galleriloyal.com för visning.
Kommentera