Det blev visst en liten poetisk betraktelse, Falkenbergfilmarnas Broder Daniel-film som pressvisades i Stockholm idag. Under två månader har Henrik Hellström, Fredrik Wenzel och Kristian Bengtson följt killarna i ett av världens viktigaste band under flamsiga rep, på roof top-kräftätning och slutligen backstage inför den extatiska sista spelningen på Wow.
Vi får se Henrik läsa dikter, bära fina kravatter och tala om musikskapande. Trots att han numera inte längre säger sig längta efter att stå ut - inte på ett personligt plan i alla fall, dock på ett musikaliskt - är och förblir han alltid ett utanförskapets skyddshelgon. Det är väldigt rörande med alla närbilder på gråtande tonåringar i publikhavet, armar i luften och Henriks dramatiska poserande och livsnödvändiga låtar tar forfarande luften ur mig. Så gör också filmens förödande vackra Göteborgsporriga bilder från hamn (dessa ljuva containrar), silos och skolkorridorer. Lämnade pressvisningen återigen övertygad om bandets storhet och med en brinnande längtan efter att lyssna igenom samtliga låter ett tiotal gånger. Sedan dog min dator och lämnade mig med de tre skivor jag lyckats lägga över på Ipoden.
Tackar och bockar för fin upplevelse.
Filmen har premiär den 3 juli.
Kommentera