Foto: Märta Thisner
Samtidigt som tidningar och bokförlag går lös på kortromaner och twitterprosa vill vi på peopleredaktionen slå ett slag för böcker med långa meningar och stora anspråk. Inför sommarens ledighet åkte vi hem till en eklektisk samling författare (eller en haffade vi på vägen mot gotlandsfärjan) för att tala läsupplevelser. Från de tidiga skälvande stegen in i böckernas värld till de största inspirationskällorna.
Varje dag denna vecka kan ni läsa en ny författare berätta om sina favoriter i bokhyllan. Idag berättar klassikerbloggaren Elise Karlsson om Ida, en roman. Här kan ni läsa Eli Levén eller Måns Wadensjö.
Elise Karlsson
För Elise Karlsson är litteratur allt. Två hela väggar i Södemalmslägenheten är täckta av bokhyllor, tusentals titlar sorterade efter fack/skönlitteratur och på nattduksbordet ligger ännu fler böcker i travar. Hon har precis börjat blogga om döda och levande mästare på SvD:s klassiker- blogg och färdigställer just nu sin tredje roman. Denna gång placerar hon handlingen på sin gamla högstadieskola i Rinkeby.
– Mycket som händer där är relevant för den politiska verkligheten. Både i områdets utanförskap och för att högstadiemiljön har unga lärare som har svårt att upprätthålla sin auktoritet.
Elise Karlsson jobbar också på en film tillsammans med författaren Viktor Johansson om ett gäng ungar som inte vill bli vuxna.
- Men eftersom det är jag och Viktor som gör den kommer det att bli lite skruvat – tänk ”En härlig tid” på speed.
Ernest Hemingway ”A farewell to arms” (1929)
Hemingway har ett väldigt rakt berättande vilket jag uppskattar. Jag försökte skriva så förut och kanske kommer jag att gå tillbaka till stilen. ”A farewell to arms” är en hård och romantisk berättelse som jag upptäckte under högstadiet. Men jag brukar fortfarande att läsa om sista meningen ”After a while I went out and left the hospital and walked back to the hotel in the rain”. Länge sparade jag mina favoritmeningar på lappar som jag skrev på skrivmaskin – var väl en lite pretentiös tonåring. Nu har jag dem i förvaringsfickan i min Moleskin.
Gertrud Stein ”Ida. en roman” (1941)
Jag läste den när jag skrev ”Lonely planet” och förundrades över att Steins ovanliga sätt att gripa sig an en karaktär. Ida är lite som Paris Hilton, en dum blondin som samtidigt spelar omedveten om sitt sätt att vara. Man får inte grepp om henne, hon bara glider omkring i tillvaron. Amanda i ”Lonely planet” fick nog glida runt lite extra för att Ida gör det. Jag har läst en del bloggar som är irriterade övar att det inte händer något i Ida-romanen men jag gillar att läsa en sådan här bok snabbt och inte fördjupa mig i den. Se den hellre som en upplevelse, en berg- och dalbana.
George Perec ”Livet, en bruksanvsining” (1978)
Uppenbarligen finns här allt man behöver i livet. Perec är min favoritförfattare på grund av denna roman och en fantastisk biografi av David Bellos. Allt utspelar sig under en minut i ett flerfamiljshus i Paris, bakgrunden får man genom att hyresgästernas livshistorier berättas. Ju mer jag läser om hur han konstruerade boken desto mer intressant blir den. Det är som en underlig databasidé, som ett pussel eller en gåta. Längst bak i boken finns en lista på alla författare han snott meningar av, vilket jag också gillar att göra.
Elise Karlsson kan du läsa på SvD:s klassikerblogg och på hennes egna blogg totaleclipseofthe.blogspot.com. ”Lonely planet” och debutromanen ”Fly” finns utgivna på Modernista.
Foto: Märta Thisner
Kommentera