Foto: Märta Thisner
Samtidigt som tidningar och bokförlag går lös på kortromaner och twitterprosa vill vi på peopleredaktionen slå ett slag för böcker med långa meningar och stora anspråk. Inför sommarens ledighet åkte vi hem till en eklektisk samling författare (eller en haffade vi på vägen mot gotlandsfärjan) för att tala läsupplevelser. Från de tidiga skälvande stegen in i böckernas värld till de största inspirationskällorna.
Varje dag denna vecka kan ni läsa en ny författare berätta om sina favoriter i bokhyllan. Idag blir det präriedrömmar med Pauline Wolff, som skrivit westernfantastiska “Swede”.
Här kan ni läsa Eli Levén, Måns Wadensjö och Elise Karlsson.
PAULINE WOLFF
Hon lämnade de bevingade luftakrobater i ”Vi är luftens drottning” till förmån för vårens ”Deadwood”-doftande westernhistoria ”Swede”. Pauline Wolff har en förmåga att hitta nya berättelser där man trodde att berättandet sedan länge sedan somnat in. Eller kanske aldrig ens funnits. Hennes böcker befolkas av våldsamma, viljestarka kvinnor, avdankade manliga hjältar med messiasstatus och en och annan blind gumma. Trots att boken har beskrivits som ”vårens wow-vad-är-det-här” letar hon inte själv efter otroliga skruvade världar i sitt läsande.
– Nej, jag trivs bra med det vardagliga. Och jag försöker alltid skriva med läsarens bästa i tanken. Det blir lite som en protest mot det självbiografiskt bloggiga som finns överallt.
”Det lilla huset på prärien” - Laura Ingalls Wilder
Jag minns det från min barndom. Då drömde jag om att åka ut med häst och vagn och leva under en tältduk. Att starta ett hem utan någonting. Mina föräldrar kom från Tyskland och var barn under kriget, de berättade hur de tvingades fly från öst till väst efter krigsslutet och jag brukade leka fotflykting. I boken berättar Laura om tiden då nybyggarna koloniserade Amerika. Avsikten var väl att den skulle undervisa om landet blev till och därför är den strösslad med etnografiska fakta som hur man kärnar smör och slaktar kor. Men den innehåller också en spännande pappa-dotter-relation, och det är intressant att se hur Laura inser att hon är med och invaderar ett land – samtidigt som hon skäms förstår hon att hon är en del av det. Precis som vi idag ser hur vi förstör jorden samtidigt som vi inte kan sluta konsumera.
”Dessa vackra hästar” – Cormac McCarthy
Under arbetet med ”Swede” läste jag först en uppsjö med pojkwestern, massa pulp fiction, men de blev ganska tråkigt efter ett tag. Sedan hittade jag denna och insåg att det finns välskriva, existentiella westerns. Jag kände att jag hade hittat hem och hade fått en litterär förebild. McCarthys språk är stramt och precist utan att ge onödiga talangivelser. Det räcker med replikerna, de är så precisa och fångar karaktärerna perfekt.
”Jag saknar dig, jag saknar dig” – Peter Pohl
Jag vet det är en ungdomsbok mer jag gråter floder när jag läser den. Historien följer ett tvillingpar där den ena dör. Den liksom sveper med en in i sorgen, precis som vissa filmer kan göra. Jag stötte på den under en period när jag intresserade mig för ungdomslitteratur och efter det har jag köpt många exemplar och gett bort till ungdomar. När man som jag har ett professionellt förhållande till litteratur är det skönt att få en emotionell upplevelse av böcker.
Pauline Wolffs ”Swede” finns utgiven på Bonniers. Så även hennes tidigare romaner ”Vi är luftens drottning” och debuten ”Bilder av Malin”.
Kommentera