People gör comeback!

You gotto love them. Två 30-nånting som kör sårigt elektronisk shoegazingrock men gör det så bra att jag gått med Velvet på högsta volym i lurarna och spelat “Too young to love” på kontorets högtalare. Och fått Jesus and Mary Chain att hamna högt upp i Itunesplaylisten. The Big Pinks Milo Cordell och Robbie Furze möttes på en galen ravebåt en nyårsaften i Rostocks hamn blev broderligt kära och lade grunden för en vacker vänskap. De snackade musik direkt, men eftersom Milo turnerade med Alex Empire och Robbie bossade över skivbolaget Merok (med band som Crystal Castle, Klaxons) tog det några år innan samarbetet startade. Under året har de dock droppat massa starkt beroendeframkallande singlar och den 14 september är det dags för debutalbumet. Vi träffade de två svartklädda hårda killarna och snackade musik och sex i världens mest oporriga konferensrum.

Ert debutalbum, “A brief history of love”, släpps snart, men har redan läckt här och var på nätet till mångas glädje. Hur var det att arbeta med det?

M: Vi skrev allt i UK men spelade in det i New York vilket är den perfekta bakgrunden för albumet. Terror och upprymdhet på samma gång. Det var glada dagar som kantades av taxi, klubbar och åskstormar – och verkligen påverkade soundet på skivan.

Och ni spelade in i Jimi Hendrix studio Electric Lady.

R: Japp, det var underbart och jag spelade som jag aldrig gjort förut.

M: Det var som Whoopie Goldberg i “Ghost” går in i Patrick Swayze. Jimis ande gick in i Robbie.

R: Rummet hade verkligen en atmosfär. Där har Bowie och Clash sjungit i samma mikrofoner som vi använde och tagit droger från samma piano. 

Hur och var träffades ni?

R: Först gången var under millennieskiftet i Rostock i Tyskland. De hade styrt uppett massivt rave på flyghangarer och fartyg i hamnen. Mitt mellan två båtar möttes vi.

Och varför började ni göra musik?

M: Det kändes väldigt logiskt. Jag har ju ett skivbolag och Robbie spelade med Alec. Båda var inne på att kämpa den mörka sidan. Vi hängde i några år och har gjort musik i ett och ett halvt. Först låten gick snabbt, det var som ett magiskt sound som kom ut ur samarbetet.

Vad lyssnar ni på nu?

M: Jag är väldigt inne på gammal vikingarock. Lite ”drink the blood of your enemys”. Jag hittade lite gamla 50- och 60-talsinspelningar. Annars blir det lite dubstep och lite Salem.

Vårt kommande nummer fokuserar på porr. Och ni har ju en del porografiska element i er estetik. Bland annat lite bondage och lite gruppsex i vårens videor.

R: Jag älskar porr.

All porr?

R: Det funkar som i en cirkel (se teckning nedan) Man börjar med soft porn sedan går det vidare till hårdare saker och sedan blir det för mycket och för konstigt att man går tllbaka tlll det enklare igen. Kiko, vår trummis älskar porr, vi kollade googlelistan på hennes dator och hittade bara porradresser, U-porn, redtube, läkargrejer och poliser.

M: Jag är inte inne på porr.

Under en tid var ni väldigt inne på att kyssa varandra på intervjufotona för att ni var så trötta på fotografernas brist på fantasi och att bli avbildade mot stenvägg efter stenvägg.

M: Vi visade bara vår kärlek för varandra. Det var bara en rolig grej med gayvinkeln, vi badade, kysste varandra och till slut blev det också lite tråkigt.

Och slutligen – vilket är ert första kåtminne?

M: Det måste vara från ”Quadrophenia”. Minns att jag blev kåt av scenen där Jimmy knullar Steph på den där bakgatan.

R: När jag var liten brukade jag och min tjejkompis alltid spela ett bilracingspel. En gång använde hon min penis som joystick. Vi var kanske fem år och hon var faktiskt mycket vacker. Som en fotomodell.

Foto: Olle Kirchmeier