Vi gillar demokrati och vi gillar konst. Dubbelt bra blir det med konstdemokrati. Open book är ett projekt där graffittikonstnären Pike samlat massa konstnärer, serietecknare, graffitimålare, fyllon och knegare på sunkhaket 91:an för att skapa kollektiva bilder och dricka öl. Nu släpps de bästa teckningarna i bokform och firas stort på på 91:an ikväll, torsdag.
Nedan en intervju med Pike, från senaste numret av People.
- Vi har ingen koll vem som kan tänkas köpa det här men tror att det blir årets julklapp 2009, säger konstnären och graffitimålaren Pike när jag träffar honom på Restaurang 91:an på Ringvägen i Stockholm.
Mellan oss på bordet ligger den första versionen av Open Book, färsk från förlaget. Sidorna är täckta av absurda illustrationer - enögda kaniner och rosabubblande avloppsmonster samsas med surrealistiska visioner av brinnande korv-med-strips-helveten.
Pike startade det kollektiva konstprojektet för mer fem år sedan då han och serietecknaren Simon Gärdenfors började träffas en gång i veckan på det sunkigaste av Stockholms sunkhak för att måla tillsammans. Jonas drog med sig ett gäng konstnärer, graffitimålare, huliganer och missbrukare och Simon några serietecknare och illustratörer. Gruppen växte och vissa veckor har ett trettiotal rit- och ölsugna tagit över hela haket. Bland de hundratals personer som på ett eller annat sätt bidragit till infernot återfinns grafittikonstnärer som Finsta, Nug och Vegan Flava serietecknare som Marcus Nyblom och Henrik Bromander samt Andreas Örhalmi, Leolyxxx, Nina Varumo och Anders Worm.
Ni tecknar alltså kollektivt på krogen – hur funkar det praktiskt?
– Det börjar med en tom ruta, man drar ett streck eller flera med blyerts, man får även sudda andras streck. Sedan skickar man vidare. Vi håller på tills det dyker upp något i bilden som ingen kunde ha åstadkommit på egen hand. Flera bilder ritas på parallellt och varje kan ta flera veckor att få färdig.
Dricka, snacka och skicka vidare alltså?
– Ja, de som har för stora ambitioner med sina illustrationer har lite här att göra. Varje bild har minst två personer jobbat med. De som aldrig förut har hållit i en penna tycker det är fantastiskt att få vara med och påverka hur bilden blir och de som är proffs kan slappna av och slippa känna ansvar.
Släpper ni in de lokala stammisarna i skapelseprocessen?
- Absolut. Eftersom puben ligger nära SöS kommer en del nyomplåstrade personer som vill ta sig en styrketår förbi. En gång kom en gubbe som hette Göran som absolut inte ville rita. Han var rädd för pennan sa han och berättade han en hårresande historia om hur hans pappa alltid hade berättat om hur värdelös han var. När han väl vågade rita var det som en Halleluja-upplevelse för honom. Sen gick han glad hem till sin hund Baloo.
Stämmer det att kreativiteten blir högra desto fullare man blir?
- På ett sätt släpper man loss mer. Annars blir det bara att vana tecknare gör mycket skrikande ansikten, de ovana gör bröst, könsorgan och ankare.
Kommentera