Mums (fotograf: Peter Alendahl)
Hur kommer det sig att klubben utvecklades till en tidning?
-Klubben Mums Mums är ett kollektiv av konst och performance och en samlingsplats för folk från massa olika bakgrunder - det blev naturligt att ta nästa steg. Mums Mums är performance art i klubbform. Nu kommer det i en mer bestående konkret form helt enkelt.
Varför inte bara en webbupplaga i dagens tidningsklimat?
-Vi gör båda! Tidningen Mums kommer ut en gång om året. Papperstidningen kommer att vara ett samlingsobjekt att spara. Den är gratis, men kommer inte att ligga och skräpa i ett köpcenter, utan den delas ut i specifika sammanhang och finns tillgänglig i en liten mängd exemplar på vissa nyckelplatser, som t.ex Diesels butiker i landet, Stockholms Universitet, vissa affärer, barer och gallerier i Stockholm, Malmö och Göteborg (nu även på Moderna museet i Stockholm – reds anm.). Vi lanserar även Mums i Finland och ordnar releasefest i Helsingfors i oktober. För alla som inte lyckas sno åt sig ett ex av tidningen så kommer den alltid att finnas på www.tidningenmums.se
Vad gör mums mums unik jämfört med andra tidskrifter?
-Mums är skapad helt utan ersättning till alla inblandade och är gratis. Tidningen görs med några av landets bästa skribenter och fotografer som förverkligar sina drömprojekt. Det är som en skoltidning för kreativa Sverige. Ett konstprojekt som är skoj och lättillgängligt. Mums vänder helt upp och ner på vad som är coolt och roligt, och handlar om campkultur.
Vad innehåller den?
-Mums hoppar mellan skoj och politiskt, konstnärligt och popkultur. I första numret har vi alla som vi tycker är intressanta, kända som okända: Samantha Fox berättar om sin kommande bok. Vår tolvårige matrecensent Benny provar chokladkaka på 7-Eleven. Åsa Waldau pratar om kristen musik. Leila K recenserar mode. Efti ger raggtips. Eli Levén pratar som sin bokdebut. Thomas Di Leva pratar om sitt intåg i matbranschen. Vi har tre modereportage som vi alltid drömt om att göra - tänk råa kycklingar, hippietransor och såpopera på en hårsalong.
Våra inspirationskällor är veckotidningar som Allers, skoltidningar, porrtidningar, Okej, Frida, punkfanzines och En ding ding värld.(Stefan Ingvarsson, Petters medarbetare, inflikar också här att Mums även innehåller “ett fantastiskt modejobb inspirerat av hippiedrugor i San Francisco i slutet av 60-talet, en 60+-kvinna som raggar 20-åringar på nätet, Tiina Rosenberg som berättar om avsugningar till opera och mycket, mycket mer. Det är en stor godispåse.” – reds anm)
Mums mums har haft ganska spejsade evenemang som burkha-modevisning, ”Fläskprivat - the musical”, ”Bad bad beach” etc - hur kommer detta överföras till tidningen?
-Klubben Mums Mums har alltid handlat om att göra happenings kring laddade samhällsfrågor, som burkhaplagget eller polisbrutalitet. Tidningen Mums gör på samma sätt ett vackert, skojigt och mumsigt happening i pappersform, där vi inte undviker allvarliga ämnen. Ett av våra viktigaste reportage handlar om två svenska killar som berättar om hur det är att dejta som hivpositiv.
Om man känner sig seriös, lite grå och ganska orolig; kommer det vara en tidning bara för flams och trams?
-Sveriges medier har en tendens att vilja dela upp högt och lågt, fint och fult, flams och seriöst. Mums har självförtroendet att blanda allt utan att berätta för dig när du ska skratta eller gråta.
Vilka är ni som står bakom tidningen?
-Jag är chefredaktör och art director, Martin Bergström är art director och moderedaktör, Stefan Ingvarsson är redaktör och Tove Nilson är art director och formgivare. Nicklas Hultman och Andy Gunnarsson har bidragit med form och Linus Lord gjort Mums på webben (www.tidningenmums.se).
Är ni nördar när det kommer till rätt papperskvalité, vikt, fonts, färg etc?
-Vi är supernördar kring Mumsestetiken - vilket i sig är en motsats till vanlig grafiskt nörderi. Nästan varenda rubrik är gjord för hand och vi blandar konstnärligt utförande med veckotidningsgrepp. Mumsformen är enormt viktig - framförallt att den är ett rest finger till all bajsnödig svensk minimalism. “Ska vi göra en rubrik i chokladsås? Ja!”
Homo är ett ord jag tänker på, kanske med bögjävlarna i åtanke, är det en gay-tidning?
Männen som gör Mums är bögar, men Mums är en tidning för alla - utan att kompromissa på det säregna. Mums är campkultur - som fanns innan gaykulturen blev gay. Vad är camp? undrar nog många nu. Det är svårdefinerat. John Waters är camp. Många gamla divor var camp. Camp älskas av bögar, men inte bara bögar och inte alla bögar. Camp kan vara ett filter att se saker genom, det kan vara en form av humor med allvar i botten. Det är alltid motsägelsefullt. Camp är ett sett att se på livet. Det är det dubbla, sött blandat med surt. Det roligaste med att komma tillbaka till Sverige för mig (Petter har bott i London och Berlin tidigare – reds anm) var alla gammal svensk campkultur som finns överallt, utan att någon tänker på det. Mums vill inte bara föra fram den gamla skolans camp, utan blanda upp den med nya grepp och ingredienser och ta ett steg vidare. Vi skriver om transpersoner, bögar, flator och strejta utan att fokusera på sexuella identiteter. I Mums ryms allt och alla som intresserar oss
Jag har hört ryktas om en elak kärring vid namn Moster Mums??
-I varje nummer kommer vi bjuda in en person att i träda sig rollen som Moster Mums - vår hjärtespaltstant som man kan skriva till. Denna gång blev det Roger Wilsons tur och för att göra honom extra bitsk bad vi nära vänner till honom att bikta sig. Vi kommer att ha många fler återkommande teman, Benny recenserar nya matställen och mittuppslaget pryds alltid av en pinuppa. Denna gång är det konstnären Christian “Fienden” Saldert (vilket ass! -reds anm).
Mums = dålig tidning.