People gör comeback!

Med anledning av att Mia Engberg-dagarna på Cinemateket publicerar vi här vårt rep om “Dirty diaries” från Peoples sex-årsnummer. För er som vill läsa lite mer om feministisk porrfilm och få tips på annan hipsterporr…

Sex säljer, porr säljer definitivt. Men säljer feministisk porr? Mia Engberg som står bakom det nya porrfilmsprojektet ”Dirty diaries” är övertygad om att folk vill ha alternativ till den manliga blickens dominans i branschen.

”South park” droppar Brazilian fart porn i sitt eminenta avsnitt om internets kollaps. Googlar, check, det existerar. Skribenten Hanna Fridén snackar öppet om att hon onanerar sju gångar per dag. Big Pinks ”Velvet”-video kryddas med bondage, ”True bloods”andra säsong utvecklas till en gigantisk backanal och American Apperels annonser borde satt ett antal herrtidningspublikationer i konkurs vid det här laget. 2009 är året då amatörporren blivit folkligare än ”Allsången” och all popkultur värd namnet hettas till med lite erotika. Tyvärr innebär varken folkligheten eller hipsterkredden att porren blivit så mycket mer jämlik.

När min kontakt i swingersvärlden berättar om alla medelålders män med 25-åriga tjejer i släptåg, och jag råkar plocka upp tidningen Bons gamla sexnummer där Quetzala Blanco och Karin Ström glatt får berätta om sina våldtäktsfantasier utan att någon problematiserar, då står mig sperman så upp i halsen att jag börjar längta efter kloster och en värld a la ”Egalias döttrar”.

Ingrid Ryberg - Phonefuck

– Konstnärlighet och extremt hårt och explicit sex behöver inte vara motsatser. Vi har med närbilder, penetration och analsex. Det motsätter inte på något sätt att det också är väldigt arty. Flera scener ser jag för första gången på det sättet – det är lätt att bli lite yr i huvudet, säger Mia Engberg.

Hon har länge drömt om att göra en feministisk porrfilm. ”Selma och Sofie” som kom 2001 var ett försök som varken hon eller publiken blev helt nöjd med. Den blev för smal, och för mesig. Men i och med att ”Dirty diaries” är ett kollektivt projekt täcker den också in fler sätt att se på sexualitet. Hardcore action och vanilla sex, queer och straight står det på hemsidan. Samlingen består av tolv kortfilmer, alla inspelade med mobilkamera och bland regisörerna märks namn som filmaren Ester Martin Bergsmark, animatören Åsa Sandzén och konstnären Joanna Rytel.

Filmerna har titlar som klingar klassiskt manschauvinistiskt som ”On your back women!”, poetiskt som ”Fruitcake” eller feministiskt som ”For the liberation of men”. Vi får se telefonsexdrömmar, fruktiga analsexscener, lesbiskt sm-sex och en gammal kvinnas ultimata sexfantasi förverkligas. I alla led i produktionen har de inblandade försökt  att blicka framåt, eller kanske inåt, i förhållande till den redan gjorda mainstreamfilmen.

– Det har inte varit så viktigt att definiera manligt och kvinnligt. Grunden är att vi skulle göra något nytt. Något som är sexigt och håller en hög konstnärlig kvalité.

Den som har gått längst i sina försök att vara nyskapande är Joanna Rytel. Efter att i sin konst redan dansat för apor och onanerat framför katter tar hon nu rollen som en porrens Valerie Solanas och attackerar i ”Flasher girl on tour” männens ”patent på att äckla sig i det offentliga rummet”.

Joanna Rytell - Flasher girl on tour

– Min film är nog den mest politiska i samlingen. Den handlar om en kvinnlig blottare som håller på och äcklar sig offentligt. Hon blottar sig i tunnelbanan, en fontän, på balkonger, på en parkbänk…

Det måste vara väldigt utsatt att spela in. Hur reagerade folket som råkade vara på platserna?

– Många tyckte att det var obehagligt och tittade ner. I en scen sitter jag bredvid en snubbe på en parkbänk och onaner med en vibrator, jag flyttade mig närmre och närmre och till slut så gick han.

Men är inte det du gör kränkande på samm a sätt som manliga blottare kränker de som de flashar sig för?

– När män framställs som mördare, kvinnohatare, våldtäktsmän är det ingen som tycker det är läskigt. Men så fort man ser utsatta män i en film då är det synd om männen. Nej, män får inte ta patent på att få bete sig hur som helst. Den tänker jag ta tillbaka. Bilden av hänsynslösa kvinnor i media och film behövs. Att fördela under- och överordning mellan könen i bildvärlden är feministiskt! För vi vill väl inte bara se kvinnor som offer i filmer? Är det inte det alla klagar på jämt framför allt i porrindustrin. Och här har man gjort en film där kvinnan har makten och så ska man försvara sig.

Är det sexigt då? Går man igång på din film?

– Ja, jag blir upphetsad av den, alltså av mig själv ha ha.

PORRINDUSTRIN HAR LÄNGE dominerats av guppande silikonbröst, stönande kvinnor och überhingstar till män. Men visst går det trender i branschen. 2000-talets fokus på kvalitativa och påkostade dramaserier som ”Six feet under” fick sina efterföljare även här.

Till exempel skriver New York Times ekonomireporter Matt Richtel i en artikel från juli i år om hur produktionsbolaget Digital Playground 2006 spenderade hela åtta miljoner dollar på ”Pirates” en film med avancerade specialeffekter, och självklart massa sex. Det är otroligt mycket för en bransch där en normalfilm kostar ungefär 25 000 dollar att spela in. Men för att möta senaste årens våg av amatörvideor skippar sexindustrin för tillfället dyra produktioner och fokuserar på just – sex. För att öka lönsamheten satsar industrin på filmer som egentligen inte är mer än hopklippta sexsekvenser: ”Istället för handling så finns det teman. Bland släppen från New Sensation, en studio som gör 24 filmer per månad, finns ’Girls’n’glasses’ som består av scener med kvinnor i glasögon som har sex”, skriver New York Times.

Så när man hoppades att amatörporren skulle föra med sig att en mer jämlik syn på sex fick ökat utrymme speedar mainstreamporren bara upp produktionerna. Men det finns också alternativ, framhåller filmvetaren Ingrid Ryberg som skriver på en avhandling om lesbisk pornografi och åskådarskap. Hon placerar in ”Dirty diaries” i en pågående europeisk queerporrfilmstrend med bland annat franska lesbiska filmaren Emilie Jouvet, som nyligen besökte Sverige med sin ”The European queer x show”.

– Filmerna kan också ses som en del av den tradition av porr gjord för och av kvinnor och lesbiska som startade i USA på 80-talet med bland annat Annie Sprinkle i spetsen. Sen kan man också koppla den till feministisk och lesbisk experimentfilm och performancekonst från 60- och 70-talet med namn som Valie Export, Carolee Schneeman och Barbara Hammer.

Men ”Dirty diaries” är unik på så sätt att den delvis är statsfinansierad.

– Det säger något intressant om Sverige att feministisk porr kan ges statligt stöd. Och det kommer innebära att filmen – till skillnad från många andra experimentella undergroundfilmer – kommer att få stor spridning och vara lättillgänglig för den som är intresserad.

Wolfe Madam - On your back woman

FÖR MIA ENGBERG var det självklart att SFI skulle hjälpa till och finansiera filmen. ”Om det är något SFI ska stödja så är det väl nyskapande svensk film”, menar hon och framhåller att produktionsteamet bakom ”Dirty diaries” gör ett pionjärsarbete. En liten revolution.

– Jag gjorde ju ”Selma och Sofie” för åtta år sedan. Den gången var reaktionerna mycket kritiska, framför allt från kvinnor. De undrade varför jag skulle objektifiera kvinnor ännu mer och tyckte inte att filmen var feministisk. Men nu säger till och med min mamma att hon är stolt över mig och att det äntligen börjar hända saker, säger hon.

Och feministiskt sex, säljer verkligen det?

– Jo, det är en viktig tanke för oss att vi ska tjäna pengar på det här. Att vi tillsammans ska få in så mycket att vi kan producera nästa film själva. Att vi ska kunna leva på det här. Om inte annat ska folk bli nyfikna och sugna på feministisk porr. Sen har inte vi samma distributionskanaler som den vanliga porren. Det går ju som på räls för dem… men så småningom så.

Annan alternativ porrprojekt:

thathipsterporn.tumblr.com Inte så mycket fixed bikes men däremot postas varje dag ett foto på vackra, kåta människor.

Destricted Sju kortfilmer som försöker få konstnärlighet och pornografi att mötas. Larry Clark är bäst när han kliniskt dokumenterar hur ung wannabee porrstjärna-kille får knulla professionell porrstjärna och får roliga kommentarer efteråt (”det var lite äckligt med bajset på snoppen”).

sexologwannabe.blogspot.com Numera avslutad blogg från Stockholmstjej som rest runt i USA och testart sig igenom alla möjliga sexkulturer.

www.desordre.se Hemligt kollektiv som bland annat gjort en av Dirty diariesfilmerna. Här finns ljudpornografi och kompletteringar av klassiker som Strindbergs ”Röda rummet”.