Skatan heter egentligen Simone Andersson Wingfors och gör 60-talsdoftande popmusik. I den värmande “Shine” sjunger hon om att inte passa in, om att 50 Cents bling-bling får henne att känna sig löjlig, om att det vita vinet hjälper, åtminstone lite grann. När vi bad henne att välja ut sina favvolåtar blev det lite Velvet och lite Amadou & Mariam. (För dig som vill veta lite mer om Skatan är det bara att skrolla ner och ta del av en intervju från People#9.)
1. Venus in furs – Velvet underground
2. Pocketful of money – Jens Lekman
3. Anyone else but you – Moldy Peaches
4. La fëte au village – Amadou & Mariam
5. Sur la tëte – Babylo circus 2
6. Sinnerman – Nina Simone
7. Why don’t you do it right – Peggy Lee
8. Ederlezi – Vaska Jankovska
9. Beams – The Tape
Spotify här.
———————————————————————————————————————–
Efter Hajen kommer Skatan. Det är många som påpekat likheter mellan Simone ”Skatan” Anderssons och Amanda ”Hajen” Bergmans finstämda låtar. För Skatan finns det bara två: de gillar varandras musik – och de brevväxlar.
När Simone Andersson Wingfors musik letar sig ut ur högtalarna, frotterad av den storblommiga, orangea bakgrunden på hennes My Space-sida, känns det stort och litet på samma gång. Låtarna är avskalade; gitarr, piano, kanske en liten cymbal, men med rösten bygger hon en stor, stor rymd kring dem.
I ”Shine”, som doftar både soul och 60-tal, sjunger Skatan om att inte passa in, om att 50 Cents bling-bling får henne att känna sig löjlig, om att det vita vinet hjälper, åtminstone lite grann. Och om att det är lättare att gnistra, att leva upp, när ingen ser. Ungefär samma känsla får jag när jag träffar göteborgssångerskan på Debaser Medis inför hennes första Stockholmsspelning.
Genom en stark odör av öl försöker en blyg Simone att sätta ord på det hon gör – och varför.
– Jag vet inte varför jag blev Skatan. Det har mest bara blivit så. Innan spelade jag i ett band, ett skaband tillsammans med mina klasskamrater, men jag kände att jag behövde mer frihet. Det lilla formatet, med bara gitarr och piano, gör det möjligt för mig att skriva och arrangera allting själv, säger hon.
Skatan föddes för två år sedan, men det är först senaste halvåret som hon har fått luft under vingarna. Musiken har uppmärksammats på bloggar, förfrågningar om spelningar har trillat in och, förstås, jämförelserna med Amanda ”Hajen” Bergman.
– Det är egentligen bara ett sammanträffande att vi har liknande namn och rör oss inom samma genre. Det är ett litet land, vilket gör att sådana paralleller dras. Fast vi gillar varandras musik jättemycket. Vi mejlar ibland och peppar varandra.
Nu väntar inspelningen av debutalbumet. Det ska släppas på egen etikett till våren.
– Att spela får mig att må bra, det lugnar mig. För mig handlar musik om att skapa en känsla. Många av mina låtar känns ledsna, men egentligen är jag inte bara en sådan person.
Kommentera