Foto: Anna Eriksson.
Det var roligt att se konstnären Sean Roggs kemiexperiment/performance i torsdags. Kanske veckans kulturupplevelse tillsammans med Knifes duvor och Julia Childs omeletter. Engelsmannen som numera bor i Sverige har en viss förkärlek för bokstaven W - hans hemsida listar ett tjugotal verk som börjar med bokstaven - och gillar att leka med eld.
I videoverket “Wood” från 2003 bränner några bradmän ner ett hus på svenska landsbygden (som svar på någon slags lag som säger att om man är under 18 och begår ett brott får brandkåren bränna ner föräldrarnas hus - finns verkligen denna lag???), “Wolf ram” (2008) är en fiktiv historia om två ungar som förekommer brandkåren och kallt beräknande förstör och bränner ner ytterligare ett hus. I torsdags visade han “Wonderful little creatures” på Kleerup, ingen pyromani denna gång men väl en del rök och överhettade vätskor.
Likt en galen vetenskapsman stod Sean Rogg i ett nedsläckt galleri bakom sitt laberatoriebord och blandade olika kemikalier, droppade dem på ett stekhett metallbord och fick dem att bete sig som en slags speedad reinkarnation av kvicksilver till skrikande ljud av Johan Lylo Lindvalls. Det var lätt hypnotiserande.
Men man behöver inte läkarrock, levande ljus och dånande musik för att fixa ytspänning. För några veckor sedan intervjuade jag japanska designingenjören Kotaro Watanabe som i “furamai” får vatten att bete sig som kvicksilver. Hans recept består av ett stycke vardagspoesi, en papptallrik och ett täcke av nanopartiklar. Minimalistiskt, ja, men minst lika fascinerande.
Nedan smakprov från performancet, och Kotaros papptallrikar. Mer av honom kommer i nästa People. Tack Anna Eriksson för filmen.
Kommentera