Det är sällan historier från Kenya - som inte motsvarar den förväntade bilden av ett fattigt, underutvecklat land - letar sig fram i mediebruset. Här kommer ett roligt försökt att visa på något nytt: konsttrion i ZBR productions (det vill säga Mejanstudenterna Rut Karin Zettergren, Lena Bergendahl och Jennifer Rainsford) och filmaren Francis Ngira Okello, från kooperativet Film Front Nairobi, gör ett gemensamt filmprojekt, vars ena del visas nu på Galleri Mejan.
Hej Rut Karin, Lena och Jennifer. Vilka är ni?
– Vi har jobbat tillsammans under ett och ett halvt år nu, med flera olika projekt. Sedan 2008 har vi drivit Crystal Beacon, vilket är en webbaserad platform för ljud, musik och video. Vi startade den för att experimentera med tidsbaserade verk som skulle presenteras specifikt på internet. Sedan hösten 2008 har vi också filmat för en dokumentär om den före detta LA-baserade rap-artisten J-Ro (Tha Alkaholiks), som för ett par år sedan flyttade från USA till Malmö och Sverige.
På Mejan visar ni nu “Applied theories of expanding minds” som ni filmade i Kenya i somras – vad är det vi får se?
– Det är ett fiktivt fratidsscenario, en fragmentarisk historia om sju personer som lever i Nairobi och på Kenyas kust; alla är del av en grupp som valt ett nytt system för att leva. Detta gör de genom olika ritualer som från början har sitt ursprung i våra egna konstnärskap och performances. Betraktaren får följa karaktärerna i deras vardag i ett Kenya som är influerat av att Kina varit en dominerande kraft i landet.
Ja, Kina har ju redan nu intressen i regionen - hur upplevde ni närvaron i landet när ni var där?
– 60 procent av allt som byggs i Kenya byggs av Kina. På alla byggarbetsplatser finns maskiner med kinesiska tecken och en massa arbetare från Kina. De flesta bilarna kommer från Kina och en hel mängd kläder och vardagsprodukter. I Nairobi lärde vi känna ägare till Kinarestauranger och lärarna på Confucius institute på Nairobi university. De var utsända från Kina för att undervisa kenyaner i kinesiska och utarbetar en modell för hur man ska lära ut kinesiska till afrikaner. Många kenyaner vi pratade med är väldigt positiva till Kinas sätt att i jämförelse med till exempel Storbritannien inte ställa några krav på motprestation, eller försöker ändra på Kenyas styrelseskick eller kenyaners mentalitet. Visst fanns det också motsatta röster som var oroliga för en fortsatt utsugning av landets resurser från främmande länder.
Människorna i filmen använder sig ju av ritualer som ett sätt att förändra samhället – hur kan dessa ritualer se ut?
– I ”Healing of the Nation” läggs ett mönster av kläder ut på marken, med intentionen att kontemplera över klädernas betydelse i världen och använda dem som en metafor för hur man genom samarbete kan bygga ett nytt fungerande system. I ”The Pattern Walk” lägger en grupp människor ut ett mönster som ett slags fysiskt notsystem på marken och går över det. De olika punkterna i mönstret anger sedan om personen ska göra en ton eller inte, det blir ett sätt att kommunicera inom gruppen förbi språket. Mönstren till ritualerna får de genom att dechiffrera ljud av radiovågor som de samlat in med en VLF (Very Low Frequency) radio, som överför lågfrekventa radiovågor som genereras av jordens atmosfär till hörbart ljud. I tron att de får en insikt om en högre medvetandenivå genom att lyssna på ljudet spelar de upp det vid offentliga ceremonier och lyssnar på det i mp3-spelare.
Vad är idén bakom verket?
– Vi ville göra en film som inte visade bilder på vilda djur, massajer, och halvnakna barn. Vi ville göra ett framtidsscenario som berättade om en grupp människor med en strävan efter någonting annat än det i samhället etablerade.
Filmen är en del av ett samarbete med FFN - hur tog projektet sin början?
– Vi träffade filmaren Francis Ngira Okello, medlem i kooperativet Film Front Nairobi, på konferensen Informal Cities som anordnades av Konst och arkitektur på Mejan. Vi ville alla jobba tillsammans men delade en skepsis för att göra samarbetsprojekt mellan väldigt olika kulturer som till slut kan komma att handla väldigt mycket om att kompromissa. Vi bestämde att vi skulle producera två filmer, en i Kenya baserad på vårt manus och en i Sverige, efter deras manus. Vi skulle hjälpa varandra att producera filmerna, men skriva manus och filma oberoende av varandra. Kenya är inne i en intressant fas, landet håller på att förändras och filmindustrin där är på gång att växa sig stor, lite som Östafrikas svar på Nigerias Nollywood.
På Galleri Mejan, Excersisplan 3, Skeppsholmen (Mittemot Moderna Museets entré) fram till 3 mars.
Kommentera