Jag har en fabless för att lyssna på Bette Middler-varm-knulldisco på söndagar när jag märker att jag nästan är klar med att typ moppa golvet i lyan, eller något. Först i början river jag oftast loss till något humorprogram på SR (jag gillar när folk gapar och skriker när jag städar, jag behöver inte riktigt lyssna och det blir inte jobbigt humörbyte som det kan bli med musik - man går in i köket 5 minuter, så när man kommer tillbaka är det tokig rave som är på och man är inte alls på humör), men sen när jag börjat trappa ner slänger jag på någon discodänga av Bettan på knastrig vinyl och sen när jag trappat ner ännu mer, så gör Bette det också.
Plötsligt är det världens finaste hjärta/smärta/soul/disco/ballad (i dag “Cradle Days” från “Thighs and Whispers” från -79) på och jag varvar ner lite… Käkar de där mjuka jordnötsringarna i påsen på diskbänken i köket från i går, filosoferar lite över livet… tittar lite på vad grannen mitt emot gör… och tar sen en dusch. För att mötas av en knastrande skiva som gått varvet runt.
Stop. Off.
Go’natt.
(bry er inte om fan-videon, bara langa på dängan och tagga ner, baby…)
Kommentera