I dag firar Johan Borgert & Holy Madre släppet av skivan “Nu är jag ett as” på Södra bar i Stockholm. Den är riktigt bra. Så jag mejlade Johan för att ta reda på lite mer.
Hej Johan, berätta om er kommande skiva “Nu är jag ett as”!
Det är en skiva om samhället speglat i min hjärna. När jag gör en låt så har jag inte funderat ut temat innan utan jag antar att det är som att drömma. Mina upplevelser filtreras genom ett fantasi filter. Låtarna handlar om hot, sexualitet, arbete och kärlek. Att tolka blir så klart en efterkonstruktion, men jag antar att skivan tar ett steg in i vardagslivet jämfört med mina tidigare lite mer navelskådande låtar.
Varför har ni döpt den till det, hur löpte arbetet med skivan och hur skiljer den sig från det ni tidigare gjort - teoretiskt så väl som musikaliskt?
“Nu är jag ett as” är skriven ungefär fyra timmar efter att jag var tvungen att säga till någon annan att: “Nej, du kan inte jobba kvar här. jag är ledsen, men det är så det är”. Det fick mig att börja göra musik igen. Ett slags terapi.
Skivan har jag och Holy Madre spelat in i en lada i Småland och sedan lite pålägg i Stockholm. Arbetet löpte på otroligt kreativt under devisen “Varför inte?”. Vi har varit väldigt öppna för förslag. Teoretiskt (se ovan). Musikaliskt: Det är inte längre två gitarrister. Istället har vi mycket klaviatur. Lite duktigare. Lite bättre. Lite mer spets.
Genusperspektivet flyter genom låtarna, ger skivan en ytterligare dimension.
Traditionella könsroller och uppfattningar kring manlighet ifrågasätts.
Hur uppstod den tematiken?
Min första tanke: Slump. Men det kan det ju inte bara vara. Jag vill sjunga spännande saker. Jag vill inte ha något “kan man sjunga så här, låter det bra”-filter. Jag sjunger det som kommer upp. Till exempel låten “Studie i rött” handlar om en mycket modig (nu) kvinna som jag arbetade på ett stort företag (där jag programmerade fotbollsspelande robotar). Hon hade en intressant historia som dök upp när jag gjorde en låt. Hon var ett mycket udda inslag bland de äldre ingenjörerna med stora problem att accepteras trots stor intelligens. Sådant är sorgligt och bör sjungas om på ett positivt sätt.
Har du haft några särskilda inspirationskällor i låtskrivandet?
(Stephin Merritt i Magnetic Fields har ju till exempel alltid ifrågasatt genus i sina texter…)
Textmässigt så har jag inga referenser överhuvudtaget. Så klart har väl många års musiklyssnande indirekt påverkat mig, men jag har ett ganska avslappnat förhållande till mina texter. De är mycket viktiga för mig (att sjunga på svenska är en stor utmaning för mig) men jag lägger ner extremt lite tid på dem. De skrivs i stunden och sen är de klara.
Du spelar låten “Romeo”, i kallingar i en säng, i en video som finns på nätet. Varför då?
Hehe, det är faktiskt shorts. Och jag sitter i en fåtölj. Men det ju roligt om det uppfattas som kalsonger i sängen. Särskilt passande för låten, så här i efterhand, men inte med mening. Jag hade köpt en guitalele (en liten gitarr) och tänkte att det kul att spela in en låt på min nya telefon och lägga på internet. “Romeo” var den första som kom upp i huvudet. Det kanske ligger något undermedvetet i det.
Berätta gärna lite mer om den låten (enligt mig den bästa på skivan).
Lite Medelhavsromanskänsla i den, tycker jag. Det handlar väl om något slags äventyr i en annan värld, där kärleken slår in mot stranden och kastar omkull huvudpersonen, som sedan vaknar upp och ta sig till sans och åker hem. Nåt i den stilen… hehe.
Kommentera