I dag firar Johan Borgert & Holy Madre slĂ€ppet av skivan “Nu Ă€r jag ett as” pĂ„ Södra bar i Stockholm. Den Ă€r riktigt bra. SĂ„ jag mejlade Johan för att ta reda pĂ„ lite mer.
Hej Johan, berĂ€tta om er kommande skiva “Nu Ă€r jag ett as”!
Det Àr en skiva om samhÀllet speglat i min hjÀrna. NÀr jag gör en lÄt sÄ har jag inte funderat ut temat innan utan jag antar att det Àr som att drömma. Mina upplevelser filtreras genom ett fantasi filter. LÄtarna handlar om hot, sexualitet, arbete och kÀrlek. Att tolka blir sÄ klart en efterkonstruktion, men jag antar att skivan tar ett steg in i vardagslivet jÀmfört med mina tidigare lite mer navelskÄdande lÄtar.
Varför har ni döpt den till det, hur löpte arbetet med skivan och hur skiljer den sig frÄn det ni tidigare gjort - teoretiskt sÄ vÀl som musikaliskt?
“Nu Ă€r jag ett as” Ă€r skriven ungefĂ€r fyra timmar efter att jag var tvungen att sĂ€ga till nĂ„gon annan att: “Nej, du kan inte jobba kvar hĂ€r. jag Ă€r ledsen, men det Ă€r sĂ„ det Ă€r”. Det fick mig att börja göra musik igen. Ett slags terapi.
Skivan har jag och Holy Madre spelat in i en lada i SmĂ„land och sedan lite pĂ„lĂ€gg i Stockholm. Arbetet löpte pĂ„ otroligt kreativt under devisen “Varför inte?”. Vi har varit vĂ€ldigt öppna för förslag. Teoretiskt (se ovan). Musikaliskt: Det Ă€r inte lĂ€ngre tvĂ„ gitarrister. IstĂ€llet har vi mycket klaviatur. Lite duktigare. Lite bĂ€ttre. Lite mer spets.
Genusperspektivet flyter genom lÄtarna, ger skivan en ytterligare dimension.
Traditionella könsroller och uppfattningar kring manlighet ifrÄgasÀtts.
Hur uppstod den tematiken?
Min första tanke: Slump. Men det kan det ju inte bara vara. Jag vill sjunga spĂ€nnande saker. Jag vill inte ha nĂ„got “kan man sjunga sĂ„ hĂ€r, lĂ„ter det bra”-filter. Jag sjunger det som kommer upp. Till exempel lĂ„ten “Studie i rött” handlar om en mycket modig (nu) kvinna som jag arbetade pĂ„ ett stort företag (dĂ€r jag programmerade fotbollsspelande robotar). Hon hade en intressant historia som dök upp nĂ€r jag gjorde en lĂ„t. Hon var ett mycket udda inslag bland de Ă€ldre ingenjörerna med stora problem att accepteras trots stor intelligens. SĂ„dant Ă€r sorgligt och bör sjungas om pĂ„ ett positivt sĂ€tt.
Har du haft nÄgra sÀrskilda inspirationskÀllor i lÄtskrivandet?
(Stephin Merritt i Magnetic Fields har ju till exempel alltid ifrĂ„gasatt genus i sina texter…)
TextmÀssigt sÄ har jag inga referenser överhuvudtaget. SÄ klart har vÀl mÄnga Ärs musiklyssnande indirekt pÄverkat mig, men jag har ett ganska avslappnat förhÄllande till mina texter. De Àr mycket viktiga för mig (att sjunga pÄ svenska Àr en stor utmaning för mig) men jag lÀgger ner extremt lite tid pÄ dem. De skrivs i stunden och sen Àr de klara.
Du spelar lĂ„ten “Romeo”, i kallingar i en sĂ€ng, i en video som finns pĂ„ nĂ€tet. Varför dĂ„?
Hehe, det Ă€r faktiskt shorts. Och jag sitter i en fĂ„tölj. Men det ju roligt om det uppfattas som kalsonger i sĂ€ngen. SĂ€rskilt passande för lĂ„ten, sĂ„ hĂ€r i efterhand, men inte med mening. Jag hade köpt en guitalele (en liten gitarr) och tĂ€nkte att det kul att spela in en lĂ„t pĂ„ min nya telefon och lĂ€gga pĂ„ internet. “Romeo” var den första som kom upp i huvudet. Det kanske ligger nĂ„got undermedvetet i det.
BerÀtta gÀrna lite mer om den lÄten (enligt mig den bÀsta pÄ skivan).
Lite MedelhavsromanskĂ€nsla i den, tycker jag. Det handlar vĂ€l om nĂ„got slags Ă€ventyr i en annan vĂ€rld, dĂ€r kĂ€rleken slĂ„r in mot stranden och kastar omkull huvudpersonen, som sedan vaknar upp och ta sig till sans och Ă„ker hem. NĂ„t i den stilen… hehe.





Kommentera