David är frigan och har under två års tid mer eller mindre livnärt sig på dumpstring, alltså grejer han hittar i soprum och containrar utanför matbutiker. Hans mål är att konsumera så lite som möjligt.
Varför började du dumpstra?
– Det är en lång historia men det började 2005 när jag flyttade upp till Umeå och bodde i ett väldigt alternativt kollektiv. De tog med mig till containrar och visade mig hur det gick till. Jag var skeptiskt till en början och tyckte det kändes äckligt och ofräscht. Var också ganska rädd för väktare och vad förbipasserande skulle säga. Maten ligger ju oftast separerad i sina förpackningar och har inget annat fel än att utgångsdatum passerats eller att förpackningen gått sönder.
Går det att överleva helt på dumpstrad mat?
– Det skiljer sig ju lite i perioder hur mycket man får tag på men ibland hittar man 20 kilo kaffe eller ett lass pasta så då kan man bunkra upp.
Hur lever du i övrigt?
– Jag försöker att konsumera så lite som möjligt, byter saker med polare - det går att hitta en massa bra slängda saker som lätt kan rustas upp. Friganismen är väldigt individuell men handlar om att ta tillvara på det andra slänger och jag har omvärderat mycket sedan jag började. Det är inte längre viktigt att fokusera på att prestera hela tiden. Jag vill göra saker med hjärta och inte bara spotta ur mig en massa grejer på beställning av andra.
Vad har du fått för reaktioner från folk i din omgivning?
– Mina polare och föräldrar tyckte det var ganska äckligt och ohygieniskt och var rädda för att jag skulle bli sjuk. Men när jag kom hem med oöppnade Aladdinaskar och dagsfärskt bröd blev de glada och ändrade inställning.
Kommentera