Efter att ha skapat den gigantiska älgkamelhybriden som syns i rondellen i närheten av Konstfack har Linda nu skapat ännu en hybrid fast denna gång blev det en groda. Inom kort hamnar examensarbetet ”oophaga vicentei × oop- haga pumilio” på naturhistoriskamuseet i stockholm.
Hur kom du på att du skulle göra en hybridgroda?
– Jag har länge intresserat mig för hybriditeter och bestämde mig tidigt för att fördjupa mig i ämnet. Läste verk av Linnè och Darwin varpå jag fick tankar om att frambringa en djurhybrid. Jag frågar mig vad namn och klassificering betyder för en enskild individ, framför allt för dem som befinner sig i outtalade mellanpositioner och inte utgör någon egen ”identitetsgrupp”. Jag utgår mycket från mig själv. Som barn till föräldrar från olika länder är jag själv alltid tvungen att beskriva deras ursprung istället för mitt eget när folk frågar mig var jag kommer från. Jag ställer frågan vad namngivning och klassificering betyder för mig som enskild individ. I det här verket undrade jag om det var möjligt att finna en korsning mellan två namngivna arter som hade förmåga att kunna skapa en population (det vill säga som var fertil) men som själv inte var namngiven.
Hur skapade du din grodhybrid rent praktiskt?
–Jag har samarbetat med personer inom grodhobbyn, utan deras hjälp hade det varit omöjligt att genomföra projektet på så här kort tid.
Ditt verk kommer hamna på Naturhistoriska, ganska häftig avslutning på studierna. Hur ser dina planer ut framöver?
– Ja, det är sant. Jag planerar att fortsätta med konstnärligt forskningsarbete, vill även undersöka den offentliga konstens möjligheter. Kanske går de att kombinera.
Vad kommer att hända med grodan?
– Grodan har ett gott liv framför sig och kommer inte att berövas livet.
Kommentera