Text & bild: Linn Stigsson Stern
Eva Johansson och Louise Löwenberg har regisserat och spelat teater ihop i snart tio år. Först i humorgruppen Rostock och senast i teaterpjäsen “Kusiner”, en kärlekshistoria mellan två unga män. Nu är de åter igen aktuella med den egna pjäsen “Den största av dom största” som ger scenkonstens mäktiga män en käftsmäll, eller åtminstone en välbehövlig tankeställare.
Hur ser ni på att vara kvinnor och spela just män?
Eva: - Det är ju egentligen samma sak som att spela svamp eller gurka på scen, men så fort det kommer till olika kön så blir det som att det är världens största grej. Man ska ju få rollen för att man passar som den. Lite lökigt kanske, men teater handlar ju om att man ska gestalta människor. Det enda vi kan och vet är hur man är en människa.
Hur blir ni inspirerade av beteenden?
E: - För egen del så börjar det alltid i ett beteendemönster eller beteendemönster som inte funkar längre. Och sedan så ser man det i någon annan och tänker oj, det här vill jag undersöka mer!
Louise: - Båda vi tycker att det är väldigt roligt att iaktta människor. Det kan till exempel vara att någon har stresshosta. Vad betyder det? Vilka psykologiska fenomen ligger bakom att någon beter sig så?
Vad var det för beteende låg till grund för ”Den största av dom största”?
L: - Innan den slutgiltiga idén var klar så visste vi att vi ville undersöka hur vissa män inom den här branschen beter sig. De här geniförklarade personerna utan självdistans, som beter sig som svin gentemot sin omgivning och inte blir stoppade.
“Den största av dom största” har premiär den 4:e december på Dramalabbet. “Kusiner” spelas igen den 5 december på Dramalabbet, följt av ett samtal med Tiina Rosenberg.
Kommentera