Text: Linn Stigsson Stern
Johan Tilli och Josefin Lindh träffades under en kvällskurs i hållbar utveckling på Uppsala Universitetet - båda hoppade av. Istället började de göra blippig electropop under namnet Lissi Dancefloor Disaster. Lissi, den enda av Johans katter som inte flydde ut ur rummet när duon spelade in sina första låtar, pryder numera även var och varannan husfasad i Sverige. I en illgul pappversion.
Har ni någonsin råkat i trubbel på grund av er street-art-grej?
Johan Tilli: Polisen tog mig på bar gärning en gång, men jag såg jätteoskyldig ut och lyckades prata mig ur det hela.
Ni valde ”att se sig själv som en outsider” som inspiration. Är det ert mantra?
JT: Det går som en röd tråd genom allt vi gör. Vi ser saker och ting ur ett annat perspektiv, både politiskt och kulturellt. Genom sin identitet tar man avstånd från en destruktiv kultur.
Josefin Lindh: Det är ju så himla mycket som är på tok i världen. Från eskalerande klimatförändringar till musikbranschens patriarkala strukturer. Män som inte kommer ihåg tjejers namn till exempel. I våra låtar har vi alltid med oss en grunduppfattning om världen. Utanförskapet är alltid närvarande.
Har ni några favoritoutsiderpersoner?
JL: Rachelle van Zanten och Anne Brun har alltid gjort sin egen grej. Ladyfest i Göteborg gör massa coola evenemang och försöker förändra musikscenen.
JT: M.I.A. och The Knife! De vill precis som vi förändra genom musiken.
I januari släpper Lissi Dancefloor Disaster en singel med Anthony Mills, artisten som är skolad operasångare, upphovsmakare till genren ghettotrance och som har spelat in med Amy Winehouse.
Kommentera