Text & bild: Linn Stigsson Stern
Han har en femårig konstutbildning i ryggen, gjort ett gäng dansgolvshittar och har nyligen avslutat projektet Radioactive Orchestra med musikern Kristofer Hagbard och ett par kärnfysiker på KTH. Resultatet blev en tolvtummare fylld av isotophouse. Det handlar så klart om Axel Boman. En tredjedel av dj-kollektivet och musikbolaget Studio Barnhus.
Ostron och champagne på Mäster Anders. Det går bra nu Axel Boman?
- Jag skulle nog mer vilja säga att det är länken till mitt förflutna som kock. Mäster Anders Var den sista restaurangen jag jobbade på och jag blir väldigt glad när jag får komma in här och min bästa polare Nisse jobbar. Vi har känt varandra sen gymnasiet och är supertighta. Jag saknar det här livet, det är en väldigt stor del av mig.
Okej, jag trodde att du tjänade massa pengar nu för tiden.
- Om jag hade haft massvis med pengar så hade jag kanske gjort lite annorlunda musik. Kanske en skitkonstig, konceptuell samarbetsskiva med någon gambiansk flöjtspelare.
Förutom Nisse, ger dina kollegor Kornél Kovács och Petter Nordqvist dig inspiration.
- Ja, Kornél är motorn i Studio Barnhus. Han har inga spärrar när det kommer till att ta tag i saker, han är inte rädd för något. Petter är något slags autodidakt musikgeni som har en väldigt säregen stil när han gör musik. Att ha ett skivbolag ihop med så bra människor och träffa dem dagligen är superinspirerande.
Och en sista fråga, vilken är den vackraste isotopen?
- Rubidium är jättevacker.
Axel spelar på en mängd klubbar i Europa och släpper en poppig skiva på engelska skivbolaget Glass Table. Han har även formgivit omslaget till techno/house-legenden Jesper Dahlbäcks nya album.
Kommentera