Med hänvisning till vad som hänt den senaste tiden som du kan läsa mer om här så måste vi på People tyvärr säga hej då för ett tag. Förhoppningsvis är det ett vi ses snart igen och att vi till hösten är uppe och rullar igen. Tills dess vill vi tacka för all positiv feedback vi fått från alla fina läsare på det nya formatet, innehåll och form. Det är superkul att höra att ni gillar People och de förändringar vi gjort i år. Ni värmer våra hjärtan. Vi vill också tacka våra grymma redaktörer och alla andra duktiga medarbetare som formgivare, skribenter, illustratörer, fotografer, stylister m fl som jobbat hårt och bidragit med så mycket personligt engagemang. Tack alla ni!
Ha en toppensommar, så hoppas vi att vi ses snart igen. Senaste numret finns online här.
Mvh Anna Thelning
/Chefredaktör
Foto: Max Adolfsson
Om du råkade befinna dig i rätt lägenhet i början av året kunde du ha sett kajsa spela upp ett antal privata skådespel för en intim skara på tio personer. i höst är planen att utmana den svenska skådespelareliten som nybakad student från malmös teaterhögskola. som slutprojekt spelar hon roland schimmelpfennigs pjäs ”här och nu” tillsammans med sina kursare.
Postad av Andrea Brandin den 15 maj, 2010
Superhjältar och uppstoppade fåglar klädda i skyddsväst verkar vara saker som ofta dyker upp i oscars lerskulpturer. Men till examensar- betet för HDKs keramiklinje blev det guldsuktande, giriga och lyckliga män.
De verkar gilla guld, dina gubbar?
– Ja, mitt verk ”Sju fördömda män” handlar om ha-begär och girighet. Jag har i mitt examensarbete illustrerat sju olika fall av glädje man kan känna för att äga meningslösa saker med betoning på människans fascination för ädelmetaller. Tre av de sju skulpturerna har abstrakta guldföremål i sina händer som de är mycket nöjda över. En snortar guld, en gråter guldtårar, en häller i sig guld och en har guldhår och skägg, alla med stora leenden.
Postad av Andrea Brandin den 14 maj, 2010
Anders största intresse är ljud, musik och udda instrument. När han inte hänger i studion med något av alla de band han spelar med sitter han i sin ateljé på Mejan där han just nu sätter ihop en gigantisk ljudmaskin av gammalt skräp.
Det mesta i det här rummet ska du använda till att bygga en konstifik ljudinstallation med namnet “I skuggan av berget”. Du har sagt att det är en gestaltning av den ”psykiska loopen” i våra slutna sinnen, vad menar du egentligen med det?
– Den “psykiska loopen” är en mening, en melodi, ett ord eller någon form av tanke som har fastnat i en loop och upprepar sig tills någon eller något bryter in och tar över. Den kan antingen gå obemärkt i timmar eller driva en till vansinne efter bara någon minut. Mina verk handlar oftast om det jag upplever eller tänker på och målet är att förmedla en känsla eller beskriva en del av en inre värld.
Postad av Andrea Brandin den 14 maj, 2010
Efter att ha skapat den gigantiska älgkamelhybriden som syns i rondellen i närheten av Konstfack har Linda nu skapat ännu en hybrid fast denna gång blev det en groda. Inom kort hamnar examensarbetet ”oophaga vicentei × oop- haga pumilio” på naturhistoriskamuseet i stockholm.
Hur kom du på att du skulle göra en hybridgroda?
– Jag har länge intresserat mig för hybriditeter och bestämde mig tidigt för att fördjupa mig i ämnet. Läste verk av Linnè och Darwin varpå jag fick tankar om att frambringa en djurhybrid. Jag frågar mig vad namn och klassificering betyder för en enskild individ, framför allt för dem som befinner sig i outtalade mellanpositioner och inte utgör någon egen ”identitetsgrupp”. Jag utgår mycket från mig själv. Som barn till föräldrar från olika länder är jag själv alltid tvungen att beskriva deras ursprung istället för mitt eget när folk frågar mig var jag kommer från. Jag ställer frågan vad namngivning och klassificering betyder för mig som enskild individ. I det här verket undrade jag om det var möjligt att finna en korsning mellan två namngivna arter som hade förmåga att kunna skapa en population (det vill säga som var fertil) men som själv inte var namngiven.
Postad av Andrea Brandin den 12 maj, 2010
Efter sex innehållsrika år med bland annat sms-konst och extremt mycket sågande är det dags för konstnären Karin att ta farväl av Mejan och ägna sig åt några välbehövda sommarveckor fyllda av kaffesörplande och framtidsplanering. Men innan dess ska del två av hennes examensprojekt bli klart.
Du visade precis upp del ett av ditt slutprojekt ”Till min stora förvåning visade det sig, att alltsammans var på riktigt”. Verket bestod av alla dessa små fotoprydda kuber – vad vill du säga med dem?
–Varje kub har en del av ett foto klistrat på sig. Från början var min avsikt att bygga om de ursprungliga bilderna till en helt ny bild som skulle föreställa en lögn, till exempel en plats jag aldrig varit på. Men det slutade med att jag lät personerna på bilderna få rätt att bestämma hur verket skulle se ut. De byggde bilder, texter och skulpturer av klossarna och det hela såg olika ut varje dag under utställningsperioden. För mig handlade det då mycket om att lämna över kontrollen till andra vilket jag tycker är väldigt obehagligt.
Postad av Andrea Brandin den 11 maj, 2010
Med fäbless för cigg, hårsvall och vardagliga ting gör jonna realistiska och detaljrika blyertsillustrationer och animationer. I vår tar hon examen från kandidatprogrammet i de- sign på HDK och är aktuell med en animerad musikvideo gjord åt röstekvilibristen anna von Hausswolff.
Hur kom det sig att du som examensarbete gjorde musikvideo åt von Hausswolff?
–Genom skivbolaget Kning Disk kom jag i kontakt med Anna och vi kom överens om att jag skulle göra en video till henne. Vi kände båda två att stämningen i hennes musik och i mina bilder skulle passa fint tillsammans.
Postad av Andrea Brandin den 9 maj, 2010
Foto: Max Adolfsson
Med inspiration av david lynch, serieskaparen Chris Ware och nattliga drömmar ägnar Johan sina dagar åt serietecknande, illustration och grafisk design. Han har bland annat publicerats i tidningar som Galago.
Postad av Andrea Brandin den 8 maj, 2010
