Här kommer en stenhård mix från Vero Veramente och MaxxxBass specialgjord för Peoples läsare. Perfekt en trögstartad, fast solig måndag… Håll till godo!
“Bättre sent än aldrig”, “och ute på hal is”
Bilden är från i torsdags förra veckan, på den blå båten någonstans nere i lastrummet finns minst 12 pallar med vår tidning. Vi väntade till fredagen, men utan framgång. Fartyget fick vända tillbaks till sin hemmahamn i väntan på att drivisen skulle försvinna.
Idag är det måndag och de tappra besättningsmännen har trotsat ismassorna och fått fram lasten till Sveriges gränser. Det betyder att i detta nu, 09.52 börjar vi med distributionen av People #2 det andliga numret.. Äntligen!
Postad av Sebastian Westin den 8 mars, 2010
Fredagsdepp!!
… är ibland mycket bättre än fredagspepp. Om inte annat för denna låts skull. Och ännu mer för videon: Chad VanGaalens “Molten Light” från 2008. Det är även samma Chad som gjort illustrationerna till animationen. Lite äcklig, lite skrämmande, men roligt att den får min kompis peka med fingret, sjunga högt och härma alla figurerna i videon. Det handlar om en tjej som hämnas två bröder som ätit upp hennes hjärta…
Postad av Mirjam Johansson den 5 mars, 2010
Friday I’m in love
Första singeln från Yoseis kommande album “The wind up waltz” finns nu att ladda ner här. Det är en fin, singel att bli kär i med svävande flöjtar vid namnet “The Raven” som Yosei gjort tillsammans med Jenny Wilson. Klicka in!
Postad av Alexandra Sundqvist den 5 mars, 2010
Mina vänner: Henrik von Euler
Produktiva Henrik gör musik under många namn men närmast är han aktuell med Rigas tredje album “Lets get gone”. Den poppiga electronikan är producerad och skriven tillsammans med Pelle Lindroth (Parken). Anna Maria Espinosa och Jenny Wilson gästsjunger i några låtar.
Skiva jag aldrig kommer sluta lyssna på: “Man machine” - Kraftwerk.
Det bästa jag någonsin gjort: barn.
Favoritfilm: “Breakfast club”.
Senaste bok jag läst: “Tove Jansson: ord, bild, liv” av Boel Westin.
Min bästa vän: Pelle och Pelle.
Största scenupplevelse: Ice Cube på Fryshuset.
Youtube-klipp jag gärna visar: Souls of mischief - “93 til infinity”.
Mitt bästa/sämsta internetköp: bästa är lätt min Alesis mmt-8 sequencer för 500 spänn och det sämsta måste vara tågbiljetter till göteborg för 1700 spänn.
Jag älskar: Valla torg i Årsta.
Jag avskyr: folk som avskyr.
Grät senast: tonvis med tårar till Pixars “UPP”.
Inspireras av just nu: att bygga grejer.
Jag vill träffa: Ralf und Florian.
Gud tror jag: säkert finns nånstans.
Guilty pleasure: aldrig guilty bara pleasure.
Folk brukar tro att jag: är förbannad.
Om 10 år är jag: inte förbannad.
Okända talanger: inga.
Mest i hela världen önskar jag mig: en etagelägenhet på Valla torg.
Jag skulle helst hamna på en öde ö tillsammans med: Randy Barracuda.
Och allra minst tillsammans med: Randy Barracuda.
Jag skulle aldrig säga nej till: ett bad.
Postad av Andrea Brandin den 5 mars, 2010
Att hitta Island i Oslo
Efter att ha tillbringat en helg i Oslo (som blev något längre på grund av det numera famösa tågkaoset) kan jag konstatera två saker (förutom att öl och cigg är hutlöst dyrt och bör ransoneras efter bästa förmåga):
1. Norrmännens kärlek till hedonistiska syntar för mest tankarna till någon form av 80-talsporr, ja, man blir generad. Kanske har det med A-ha att göra? Donkeyboy kändes som en farligare, muterad version av Jonas Brothers, när de sprang runt i pastelliga färger på en av de större scenerna på festivalen By:larm i helgen. Fånigt.
Postad av Alexandra Sundqvist den 25 februari, 2010
Johan Borgert om kontorsångest
I dag firar Johan Borgert & Holy Madre släppet av skivan “Nu är jag ett as” på Södra bar i Stockholm. Den är riktigt bra. Så jag mejlade Johan för att ta reda på lite mer.
Hej Johan, berätta om er kommande skiva “Nu är jag ett as”!
Det är en skiva om samhället speglat i min hjärna. När jag gör en låt så har jag inte funderat ut temat innan utan jag antar att det är som att drömma. Mina upplevelser filtreras genom ett fantasi filter. Låtarna handlar om hot, sexualitet, arbete och kärlek. Att tolka blir så klart en efterkonstruktion, men jag antar att skivan tar ett steg in i vardagslivet jämfört med mina tidigare lite mer navelskådande låtar.
Varför har ni döpt den till det, hur löpte arbetet med skivan och hur skiljer den sig från det ni tidigare gjort - teoretiskt så väl som musikaliskt?
“Nu är jag ett as” är skriven ungefär fyra timmar efter att jag var tvungen att säga till någon annan att: “Nej, du kan inte jobba kvar här. jag är ledsen, men det är så det är”. Det fick mig att börja göra musik igen. Ett slags terapi.
Skivan har jag och Holy Madre spelat in i en lada i Småland och sedan lite pålägg i Stockholm. Arbetet löpte på otroligt kreativt under devisen “Varför inte?”. Vi har varit väldigt öppna för förslag. Teoretiskt (se ovan). Musikaliskt: Det är inte längre två gitarrister. Istället har vi mycket klaviatur. Lite duktigare. Lite bättre. Lite mer spets.
Genusperspektivet flyter genom låtarna, ger skivan en ytterligare dimension.
Traditionella könsroller och uppfattningar kring manlighet ifrågasätts.
Hur uppstod den tematiken?
Min första tanke: Slump. Men det kan det ju inte bara vara. Jag vill sjunga spännande saker. Jag vill inte ha något “kan man sjunga så här, låter det bra”-filter. Jag sjunger det som kommer upp. Till exempel låten “Studie i rött” handlar om en mycket modig (nu) kvinna som jag arbetade på ett stort företag (där jag programmerade fotbollsspelande robotar). Hon hade en intressant historia som dök upp när jag gjorde en låt. Hon var ett mycket udda inslag bland de äldre ingenjörerna med stora problem att accepteras trots stor intelligens. Sådant är sorgligt och bör sjungas om på ett positivt sätt.
Har du haft några särskilda inspirationskällor i låtskrivandet?
(Stephin Merritt i Magnetic Fields har ju till exempel alltid ifrågasatt genus i sina texter…)
Textmässigt så har jag inga referenser överhuvudtaget. Så klart har väl många års musiklyssnande indirekt påverkat mig, men jag har ett ganska avslappnat förhållande till mina texter. De är mycket viktiga för mig (att sjunga på svenska är en stor utmaning för mig) men jag lägger ner extremt lite tid på dem. De skrivs i stunden och sen är de klara.
Du spelar låten “Romeo”, i kallingar i en säng, i en video som finns på nätet. Varför då?
Hehe, det är faktiskt shorts. Och jag sitter i en fåtölj. Men det ju roligt om det uppfattas som kalsonger i sängen. Särskilt passande för låten, så här i efterhand, men inte med mening. Jag hade köpt en guitalele (en liten gitarr) och tänkte att det kul att spela in en låt på min nya telefon och lägga på internet. “Romeo” var den första som kom upp i huvudet. Det kanske ligger något undermedvetet i det.
Berätta gärna lite mer om den låten (enligt mig den bästa på skivan).
Lite Medelhavsromanskänsla i den, tycker jag. Det handlar väl om något slags äventyr i en annan värld, där kärleken slår in mot stranden och kastar omkull huvudpersonen, som sedan vaknar upp och ta sig till sans och åker hem. Nåt i den stilen… hehe.
Postad av Alexandra Sundqvist den 23 februari, 2010
